"I framtiden får vi se ett mer utökat välfärdsbegrepp som inkluderar fler dimensioner än den ekonomiska"

Paul Fuehrer, Södertörns högskola, arbetar med projektets delpaket om välfärd och välbefinnande. Hur ser han på framtidens tidsanvändning?

Paul Fuehrer är till vardags lektor i sociologi på Södertörns högskola. Men i projektet Bortom BNP forskar han om hur vi kan se på välfärd i form av tidsanvändning, arbete och vardagsliv i de framtida fyra scenarierna.

– Tidsanvändningen skiljer sig åt betydligt mellan framtidsbilderna vad gäller omfattningen av aktiviteter som exempelvis förvärvsarbete, obetalt arbete, omsorg och fritid. En gemensam nämnare för alla fyra framtidsbilder är emellertid att synen på tid har förändrats i och med att tillgång till ledig tid som människor själva bestämmer över ses som grundläggande resurs för att leva ett gott liv, som förutsättning för tidsmässig välfärd. I alla fyra scenarier görs medvetna satsningar på att skydda människors tillgång till tidsmässiga resurser, exempelvis genom att säkerställa att människor har tillräckligt med ledig tid för att träffa andra och ta hand om varandra och att det finns gemensamma helger där de flesta har ledig tid och kan utföra gemensamma aktiviteter.

Vilka skillnader finns och vad ser du som den stora utmaningen för framtidens tidsanvändning?

– Förutom tydliga skillnader i hur mycket tid som ägnas åt olika aktiviteter, är den största skillnaden vilka sociala institutioner eller grupper som styr vardagslivets tidsanvändning och säkerställer tillgången till tid som en värdefull resurs. En stor utmaning i vissa scenarier de konflikter som kommer att uppstå på grund av att vissa människor redan använder sin tid enligt den nya fördelningsordningen, till exempelvis förvärvsarbetar väldigt lite i Hållbar automatisering. På grund av en så kallad osamtidighet, där vissa grupper fortfarande använder sin tid enligt gamla mönster, kommer det att finnas grupper med tydliga skillnader i tillgång till ledig och tidsmässig välfärd. För att minimera risken för sådana konflikter krävs åtgärder, till exempel lagstiftning eller skatter med mera, som ser till att utjämna skillnaderna i tillgången till tidsmässig välfärd.

Tror du att vi måste ändra vår inställning gällande tid och arbete i framtiden?

– I dagens samhälle styrs både vår tidsanvändning och vår syn på tid i mycket hög utsträckning av förvärvsarbetets krav och logiker. Detta gäller även för de människor som inte förvärvsarbetar, som ungdomar eller pensionärer, och för förvärvsarbetande människors fritidsaktiviteter eller obetalda arbete. Den starka präglingen som förvärvsarbetet har på alla övriga aktiviteter och tidsmässiga områden (som helger) måste brytas för att komma ifrån förvärvsarbetets temporala rationalitet som styrs av tillväxttanken, att producera mer under samma tidsperiod. Denna rationalitet ersätts i alla scenarier av andra rationaliteter, till exempel ett mer kollektivt präglat ansvarstagande och obetalt arbete där produkters och tjänsters kvalitet, och inte kvantitet, som står i förgrunden i scenariet ”kollaborativ ekonomi”.

Vilket av de olika scenarierna ser du som mest troligt ur din forskning om vardagsliv?

– Alla scenarier har utopiska inslag som i dag kan förefalla tämligen orealistiska, men som mycket väl kan inträffa på sikt. Syftet med scenarierna har ju varit att mot bakgrund av den grundläggande föreställningen om minskad tillväxt, artikulera olika idéer om hur ett gott vardagsliv kan te sig i ett samhälle bortom tillväxt. För att detta arbete inte ska blockeras av nuvarande strukturer och regler, som exempelvis 40-timmars arbetsvecka, har vi utgått från ganska radikala förändringar. Projektets sociala och ekologiska hållbarhetsmål har varit viktigare i scenariearbetet än förändringarnas sannolikhet utifrån hur samhället och vardagslivet ser ut idag.

Vad tror du ordet välfärd får för betydelse i framtiden?

– Jag tror att vi i framtiden får se ett mer utökat välfärdsbegrepp som inkluderar fler dimensioner än den ekonomiska. Välfärdsbegreppet kommer exempelvis även att omfatta tidsmässig välfärd, alltså möjligheten att själv dela in sin tid samt hitta tid till umgänge med andra. Därutöver kommer större hänsyn tas till socioekonomisk jämlikhet och möjligheten att påverka samt göra sin röst hörd i samhället. Ett sådant utvidgat välfärdsbegrepp kräver delvis andra politiska och ekonomiska verktyg än exempelvis klassisk utjämningspolitik via skatter och bidrag m.m., vilket blir en utmaning för politiken och samhällsplaneringen i våra scenarier.