"Större boendeytor äventyrar klimat- och miljömålen"

Tove Malmqvist, KTH, abetar med byggda miljöer i projektet. Hur ser hon på framtidens boende och bebyggelse, utifrån projektet fyra secenarier?

Du har i ditt arbete tittat på byggda miljöer i de fyra scenarierna. Ser du någon gemensam nämnare dem emellan som vi behöver ta hänsyn till i framtiden?

– Ja, även om scenarierna är olika, är det tydligt att det finns några nyckelstrategier att arbeta med i bebyggelsen, i alla fall för att nå projektets klimatmål vilket är det vi fokuserat på mest hittills i arbetspaketet. Det innebär att man måste använda ytor i byggnader effektivare, inte bygga så mycket nytt (renovera energieffektivt och bygga om snarare än riva och bygga nytt) och mer resurseffektivisering genom återvinning och återanvändning av byggnadskomponenter och material. Förbättringar krävs så klart inom alla dessa områden, det går inte att fokusera enbart på en strategi för att nå målet. I de olika scenarierna kan dock en eller flera av dessa strategier bli mer framträdande.

Vilka skillnader finns och vad ser du som den stora utmaningen för framtidens boende och bebyggelse?

– Utöver ytterligare arbete med energieffektivisering av bebyggelsen och energitillförsel med obefintligt innehåll av fossila bränslen, så behöver arbetet nu komma igång på allvar med att minska miljöpåverkan kopplat till själva byggandet och produktion av byggnadsmaterial. Det är också viktigt att ta bättre sådan hänsyn i de omfattande renoveringar som just nu pågår, framför allt miljonprogrammet. Å andra sidan finns också utmaningen med en bostadsförsörjning till rimliga priser för de mindre bemedlade och dem som inte tagit sig in på bostadsmarknaden. Det finns emellanåt en olycklig tendens att ställa hållbart byggande och förvaltning i motsatsförhållande till rimliga boendekostnader. Den typen av retorik riskerar dessvärre att leda till att inte bara de miljöåtgärder som krävs uteblir utan också hälsomässigt försämrade bostäder. Vi har ju exempelvis sett hur bullerkraven luckrats upp, vilket riskerar att leda till andra klassens bostadshus den dag förutsättningarna på bostadsmarknaden förändras. Det är knappast hållbart.

– En viktig utmaning för att nå sådana mål om hållbart boende och byggande som projektet formulerat, handlar om hur beslut fattas i planerings- och byggprocesser. Hur skulle investeringsbeslut i bygg- och stadsutvecklingsprojekt också kunna integrera mer av mervärden för samhället som tillskapas av exempelvis energieffektivisering, bättre materialval och goda innemiljöförhållanden? Vilka inneboende logiker i aktörsrelationer motverkar detta idag och hur behöver olika aktörer förändra sina roller/vad för nya aktörer behöver komma till för att nå dit? Sådana frågor studerar vi nu vidare inom arbetspaketet.

På vilket sätt tror du vi måste ändra vår inställning till boende och hur vi bor i förhållande till varandra i framtiden?

– Till skillnad från vad många ibland tror, visar inte våra scenarier på att vi skulle behöva återgå till ett boende med dåliga hälsomässiga förhållanden och trångboddhet, för att nå utmanande klimat- och miljömål. Men allt större boendeytor per person äventyrar helt klart sådana mål. Den typen av preferenser och normer skulle troligen behöva förändras. Vi bör bli bättre på att nyttja befintliga byggnader och uppvärmda ytor och där kan digitaliseringen ha en viktig roll.

Vilket av de olika scenarierna ser du som mest troligt ur din forskning om bebyggelse? Eller är en kombination mer logisk?

– Jag ser definitivt en kombination som mer logisk och det är ju mycket poängen med att rita upp olika scenarier, det visar ju på en mångfald av möjligheter och lösningar. Om det kan stimulera till en bredare palett av idéer och lösningar som kan kombineras för det hållbara samhällsbygget, så är mycket vunnet.